I mina tankar...

 

Enligt mig tycker jag att det är så otroligt onödigt att folk tänker på saker och ting som kanske kommer hända om ett halvår (t.ex.) och framåt. Det är så oförutsägbart. Visst kan man kanske planera och tänka...men ha inte alltför stora förväntningar på att planerna går enligt dina tankar.

Saker och ting kan förändras på bara över en dag. Man kan aldrig veta vad som väntar dig. Det kan hända så mycket på bara en dag t.ex. som kan förändra hela ditt liv. Varför ska man då planera så långt in i framtiden? Det är bara dig själv du gör besviken...och kanske andra också.

Plötsligt kan det bara hända...när du minst anar det.

I mina tankar...

 

Det här med drömmar....det är verkligen fascinerande, enligt mig. Vad är det som egentligen styr vad vi drömmer? De personer som finns i våra drömmar, eller den miljön, eller de händelser som händer i våra drömmar....vad styr vad vid drömmer om?

 

Har ni någonsin drömt drömmar som fått er att bli glada, ledsna, arga eller rädda? Eller kanske t.o.m. gjort er skratta, gråta eller skrika? Det är faktiskt en riktigt obehaglig känsla vad drömmar kan göra med oss.

 

Som t.ex. igår så drömde jag en hemsk dröm som fick mig att få tårar i drömmen OCH i verkligheten (det har även hänt en gång förut). Och så har mamma sagt till mig en gång förut att hon hört mig skratta i sömnen förut. Och att jag vaknat upp och varit jätterädd så jag inte ens vågat röra på mig en millimeter. Jag har t.o.m skrikit i drömmen en gång eftersom jag vart så arg och sen vaknat av att jag skrek i verkligheten också. Sånt är faktiskt läskigt hur en dröm kan påverka oss på det sättet.

 

Drömmer är något jag aldrig kommer fatta mig på till hundra procent och jag kommer nog alltid vara rädd för att drömma mardrömmar. Glada och roliga drömmar är därmot jättevälkomna att besöka mig, varje natt :)


I mina tankar...


Kan ju även börja dagen med lite tankar som jag mer eller mindre haft i min hjärna.


Jag har bara fortfarande inte fattat hur man kan behandla folk så illa. Jag har också känslor, om någon har glömt eller missat det? Inte bara jag, utan alla människor. Vad är det för fel på vissa männsikor egentligen? Hur kan de sova gott om nätterna när de betett sig så som de gjort?

Ibland undrar man egentligen vad de har varit med om för något tidigare i livet som gör att de ska vara så mot folk. Känslokalla så det inte är sant.

Folk tror att de kan göra vad de vill, och sen bara säga förlåt. Förlåt? Jag b*jsar på ordet "förlåt". Vem som helst kan säga det, men menar man verkligen det? Det tror jag knappast. Inte om man gör sånna saker mot någon man "bryr sig om". Snarare att man säger det ordet för att de själva ska kunna må bättre inombords och förtränga det de gjort. Det skulle varit en annan sak om man hade förtjänat att bli behandlad dåligt. Men gör jag det? Det kan ju de säga det till mig. Dessa människor förtjänar inte min respekt över huvudtaget.

Ha, och nu sitter jag och skriver dessa meningar. Och om jag känner mig själv rätt, så förlåter jag dessa människor fortare än jag egentligen borde göra. Usch. Fy på mig.



I mina tankar...


En sak vet jag säkert just nu (eller kanske inte). Och det är att jag ska träna arslet av mig under sommaren (eftersom jag tydligen inte kommer ha något bättre för mig...) Jag tänkte, notera tänkte, att jag ska typ vakna tidigt (inte efter 10) varje morgon, kanske dra till gymmet först och sen jogga ute efteråt, eller tvärtom, jogga ute först och sen gymmet. Och promenera upp till Stadsparken mycket vill jag också göra. Så kanske jag och Berta kan ha lite deep-talk...

 

Min sötis Berta :( Bilderna togs 20 april 2010


Men lättare sagt än gjort. Jag hoppas som sagt jag har något bättre för mig än att vara ensam...

I mina tankar...

 

Jag pratade med Alex (som är som en storebror för mig) innan. Det fick mig att tänka till. Vi pratade om förändringar (personligheten) i livet. Att man växer upp ju äldre man blir och man ändras med tiden.

 

Vi båda har ändrats mycket. Till det bättre. Jag känner att jag har ändrats mycket med att inte blir sur för minsta minsta lilla. Förut ville jag alltid få som jag vill, och höra det jag ville höra. Jag tog aldrig initiativet till att säga förlåt eller visade att jag hade fel.

 

I och för sig så är allt jag nämnde nyss fortfarande jag. Men tänk dig mig nu, fast 100 gånger värre! Yes box! Sån var jag. Det blev nog så för att folk runtomkring mig har skämt bort mig otroligt mycket. De har stått ut med mig för det mesta.

 

Jag har nog mest förändrats mycket sen jag flyttade till Jönköping. Blev mer självständig och mognat mycket.

 

Det finns fortfarande saker att ändra på och saker som kan bli ännu bättre. Jag försöker så gott jag kan.
För 3 år sen skulle jag inte brytt mig, och tänkt: "jag är som jag är, varför ska jag ändra på mig", och folk har fått anpassa sig efter mig.

I mina tankar...



Ibland är man bara alltför bekväm i sin lilla "trygghets-zon". Man vill/orkar helt enkelt inte med någon förändring i det man lever i just nu, trots att man kanske egentligen inte trivs så bra i det.

De flesta har säkert varit i denna zon. Jag är en av de många. Man lever med samma rutiner varje dag. Man är trött på det man lever i. Man vill att det ska förändras. Men man är rädd. Man är för bekväm. Man är i sin trygghets-zon och vill inte lämna den. Man är rädd att det kommer bli sämre om förändring sker. Man vill helt enkelt inte testa på något nytt för att man är rädd att man kommer ångra det.

MEN...vad har man att förlora?

Trivs man inte. Är man trött på det man har nu. Varför inte hitta en bättre utväg och försöka satsa på det?

Det har jag gjort många gånger (och det blir säkert fler gånger). Bl.a. lämnade jag livet bakom mig i Stockholm. Lämnade bakom allt det dåliga och började om på nytt här i Jönköping. Visste inte vad som väntade mig. Det gick bra.

Vet dock inte vad som väntar mig härnäst

I mina tankar...

(Skrev detta inlägg förra veckan men inte publicerat förrän nu)

Jag låg och kollade på Laguna beach säsong 3 igår och där är ju huvudpersonen Tessa. Märkte direkt att hon hade asiatiska gener i sig, och självklart hade jag rätt.

 

Tycker att folk som har mixade gener (från olika nationaliteter) är så snyggt, speciellt med asiatiska såklart ;)

Självklart finns det ju undantag, att de blir sjukt fula....men de är gankska få tror jag ;)

 

Jag kan tänka mig hur fina, söta och snygga mina barn kommr att bli, för jag har absolut inga avsikter med att gifta mig med en kines alls!

 

 

Här är några exepmel på snygga tjejer (enligt mig) med asiatiska gener i sig

Tessa Keller (Laguna Beach s3)
German American, Irish American, and Chinese American

 

 

Kristina Kreuk (Skådespelerska)

Dutch, Chinese

 

 

Vannessa Hudgens (Skådespelerska)

Irish, Chinese, Filipino, Spanish

 

 

Leah Dizon (fd. Sångare, modell)

French American, Filipino-Chinese

 

 

Lisa S (modell)

French Chinese, American


I mina tankar...

Av mina erfarenheter de senaste åren har jag lärt mig att aldrig lita på någon till 100 % (självklart har jag den turen att kunna lita på nån enstaka). Folk kan vara så falska inombords så det inte är sant. Ljuger, snackar skit bakom ryggen på dig, hittar på lögner om dig, är elaka och taskiga mot dig indirekt helt enkelt.

 

Jag är verkligen en naiv person som tror på allt folk säger. Är de snälla mot mig så tror jag verkligen att de är det med hela sitt hjärta och inte vänder ryggen mot mig och skrattar åt mig efteråt.

 

Jag har verkligen stött på många sånna personer och de personer är bara tragiska. Grattis till deras "vänner" som inte fattat det än bara. Eller så är det bara lika falska människor som beter sig likadana.

 

Själv väljer man att avsluta vänskapen med dem. Så enkelt är det. Inget att tycka synd om. Slöseri med tid att ens bry sig om dessa människor.

 

Den som står dig närmast är också den som kan såra dig som mest. Det misstaget är svårt att undvika. Händer det någonsin igen är det bara att ge sig själv en örfil och fråga sig själv varför man vara så naiv och gå vidare...


I mina tankar...


En intressant men onödig sak men samtidigt ändå roligt att tänka på...när man har tråkigt....

Jag och älskling låg och snackade häromdagen innan vi skulle lägga oss om vänsterhänta. Vi båda är ju vänsterhänta, men då kom vi fram till att vi inte riktigt gör ALLT med vänster hand.

Jag minns att mamma också frågade mig en gång och det var då som jag började tänka till.....jag är ju inte så vänsterhänt som jag trodde jag var :S Visst, jag skriver med vänster hand och gör massa saker med vänster hand....men en del saker är det bara inte så...

Medans tjockisen låg och snarkade bredvid kom jag på typ hundratals saker där jag faktiskt använder höger hand (fastän jag inte brukar tänka på det)

Exempel på saker som jag absolut använder höger hand till:
  • Kasta boll
  • Bowla
  • Spela volleyboll
  • Spela basket
  • Hålla i min ipod
  • Låser dörren
En annan sak jag tänkte på då när jag låg där....då tjockisen fortfarande snarkade djupt....var att jag gör vissa saker i en viss ordning, att det inte går att göra tvärtom (fast det här är ju kanske bara en vana?)

T.ex.
  • Ta på sig vänster skon (och struman) först innan jag kan ta på den högra
  • Ta på linsen för höger öga först innan jag kan sätta in den vänstra
  • Sätta in hörluren för höger öra först innan jag kan sätta in för vänstra örat
  • Sätta in vänstra armen först i en tröja/jacka innan jag kan sätta in den högra armen
  • Sätta in vänster ben i ett par byxor innan jag kan sätta in högra benet
Aja, listorna kan ju göras mycket längre men orkar inte skriva ner just ALLT. Men det ju ändå roligt att sitta och tänka på sånt (som sagt, när man har tråkigt :P) Tycker jag iallafall....eller? :)

I mina tankar...



"Behandla folk som du själv vill bli behandlad
"

eller

"Behandla folk som du själv blir hehandlad"


Själv försöker jag så gott jag kan att behandla folk som jag själv vill bli behandlad. Men lättare sagt än gjort och det fungerar inte alltid. Jag ser ingen anledning till att behandla folk med dålig attityd eller att inte visa respekt, men vissa människor man möter behandlar dig helt enkelt som skit och är riktigt falskt mot dig. Det är då jag behandlar folk som jag själv blir behandlad och kör samma "spel" tillbaka. Det är ju det enda rätta....eller?

Jag har aldrig riktigt fattat varför vissa människor ska vara sån pain in the ass mot folk och vara riktigt dum och taskig. Jag menar...vad har jag gjort mot dig liksom? Men men. Jag tror att dessa människor inte riktigt har haft en bra barndom och att det ligger mycket i hur omgivningen har behandlat dessa stackarna innan.


RSS 2.0