Jag pratade med Alex (som är som en storebror för mig) innan. Det fick mig att tänka till. Vi pratade om förändringar (personligheten) i livet. Att man växer upp ju äldre man blir och man ändras med tiden.

 

Vi båda har ändrats mycket. Till det bättre. Jag känner att jag har ändrats mycket med att inte blir sur för minsta minsta lilla. Förut ville jag alltid få som jag vill, och höra det jag ville höra. Jag tog aldrig initiativet till att säga förlåt eller visade att jag hade fel.

 

I och för sig så är allt jag nämnde nyss fortfarande jag. Men tänk dig mig nu, fast 100 gånger värre! Yes box! Sån var jag. Det blev nog så för att folk runtomkring mig har skämt bort mig otroligt mycket. De har stått ut med mig för det mesta.

 

Jag har nog mest förändrats mycket sen jag flyttade till Jönköping. Blev mer självständig och mognat mycket.

 

Det finns fortfarande saker att ändra på och saker som kan bli ännu bättre. Jag försöker så gott jag kan.
För 3 år sen skulle jag inte brytt mig, och tänkt: "jag är som jag är, varför ska jag ändra på mig", och folk har fått anpassa sig efter mig.