Jag hatar den känslan att man väntar på ett sms, eller att man hoppas på att få ett sms från en viss person. Det är bland det värsta som finns tycker jag. Man tror att det ska komma när som helst, men innerst inne vet man att det aldrig komma komma.

Man nekar att man vill ha något med en person att göra. Men jag vet att jag ljuger för mig själv. Jag bryr mig jätteycket och tänker varje sekund, och det gör inte saken lättare när man vet att den andre lever sitt vanliga liv, medans man själv lider så otroligt mycket inombords...