Det började med ett sms, ett oväntat sms som gjorde mig glad. Och som fortfarande gör mig glad när jag tänker på hur det var för ett år sen. Jag var glad och väntade mig minst ett sms varje dag. Jag kände knappt personen som skickade dessa sms, men jag kände mig speciell.

Det avslutades även med ett sms. Ett sms som gjorde mig mindre glad. Ett sms som fick mig att vilja sova djupt, och länge. Det här kommer ta länge att smälta in. Hoppas på att vakna upp och det visar sig vara en mardröm. Men jag vet att det inte kommer vara så, hur mycket jag än vill att det ska vara det.

Det känns riktigt tomt.