Fastän det är helt meningslöst, så kan jag inte hjälpa att jag tänker på det. Man vet att personen aldrig kommer få veta hur man tänker och känner längre, men jag tänker ändå inombords, för mig själv. Jag visar inte längre att jag berörs av tankarna, men det gör jag. Tankar poppar upp i min hjärna hela tiden. Hela tiden.